lundgrenmaria

Nu sitte jag här med tårar i ögonen.
Massa tankar, inga ord
Jag är helt stum och iskall

Hur kan allting bli så fel hela tiden?
Är det meningen att jag aldrig ska kunna ta mig upp igen?
Det kanske är skönt att se mig nere och krossad
Att aldrig le eller få skratta mer
Att må bra och bara njuta!?

Min kropp skakar,
jag ska inte sluta gråta
Allting som händer runt om kring
får mig att falla omkull
Jag ser hur ni alla ler,
jag ser hur ni alla skrattar,
jag ser hur ni mår bra,
medans jag inte ser mer.

Det är helt svart och iskallt
Det är dimmigt och slibbig
Varför ger man med sig så lätt?
Hade allting varit bättre annars?
Om jag får ta tillbaka tiden,
skulle jag göra ALLTING i mitt liv
OGJORT


Jag hatar att se mig själv i spegeln,
jag hatar att inte se Maria
Jag hatar att bara falla
Jag hatar att inte räcka till
Jag hatar att bara grubla
Jag hatar att vara rädd
Jag hatar att bli nere
Jag hatar och vill fan inte mer





En dag kanske jag kan ta mig upp
En dag kanske jag mår bra

Men ni runt om kring mig borde visa mer känslor
en omtanke
Ett sms är inte mycket begärt
eller ett litete samtal
Är det svårt att fråga hur jag mår?
Eller fråga något med lätta ord

För er kanske detta är svårt,
men för mig skulle det vara guld





HATAR DET HÄR!!!!
NEVER, Never, Never
IGEN