lundgrenmaria

Jag vet hur det känns när man kryper ner i sitt inre,
när man känner att man verkligen inte orkar mer.
När jag var yngre fick jag gå igenom saker man inte borde få göra,
den där närheten och tryggheten fanns inte.
Man var hela tiden spend och rädd för vad som skulle hända här näst..

Jag hade svårt att hantera mina inrekänslor,
jag log alltig och när jag kom hem,
fick jag utbrott på mamma.
Hon och jag var katt och råtta.

Jag fick hjälp,
efter nedtryckning, svåruppväxt och rättegång
Då fick jag flytta
Allting blev så ljust,
jag kunde glömma och gå vidare.

Alla pratar om att dom vill flytta hemifrån,
jag tror ni kommer inse hur bra ni har det när ni flyttat.
Jag har alltid fått kämpa varje månad för att få ihop ekonomin till mina utgiftr.
Jag har alltid fått jobba på alla mina lov sen jag var 12år.
Jag har alltid fått ha advokat och skit för att allting ska funka,
vet ni.. Det är inte så underbart att bo ensam.
Var glada att ni har en familj som bryr sig om er.
Hälre en familj som är överbeskyddande,
än en som inte finns för en....
Ta vara på barntiden.. Det är ett helvete att bo ensam och kämpa för att kunna köpa mat.

Idag fick jag beskedet, det kommer bli en stor grej av allting,
det blir troligen en till rättegång.. För han är så jävla dum i huvudet.
Fattar inte hur man kan bete sig så här.


Jag känner hur jag landar på noll.

Jag behöver verklige få träffa dig nu,
du förstår mig, du lyssnar och jag tror att du kan få mig må som en prinsessa.


Jag orkar inte kämpa mer, för att kunna köpa mat,

för att kunna leva ett liv som jag aldrig fått kännt :(

Iallafall inte det posetiva ='(

Ha en bra dag!